Farmor!
Pratade precis med min älskade farmor i telefon. När jag var liten bodde jag mycket hemma hos min farmor och farfar, jag trivdes som handen i handsken hos dom. Älskar min farmor så det inte går att beskriva med ord. Hon mår Inge bra vilket gör ont att höra när man bor 45 mil ifrån :( hon kommer inte kunna medverka vid Alvins dop som är fullt förståeligt och jätte ledsamt :(
Det är så jobbigt att vilja hjälpa till så mycket men inte kunna, man känner sig så otillräcklig!
När jag börjat jobba igen och tjänar mer pengar och förhoppningsvis skaffat en till större bil blir det att prioritera fler tripper norrut! Vi är trots allt bara människor, alltså dödliga....
Kommentarer
Trackback
