Marley och Jag!
Jag och mamma såg precis klart på filmatiseringen av Marley och jag. Långt ifrån lika bra som boken, men jag kan tänka mig att ifall man inte läst boken så tycker man filmen är jättemysig. Okej jag tyckte också den var jättemysig, men eftersom dom missa en heldel så blev den inte fulländad!
Det är en självbiografi av journalisten John Grogan som skrivit en bok om sitt liv med världens värsta hund. I både boken och filmen så får man följa hans vardagsproblem med hunden Marley och hur han och hans fru Jenny kämpar med att få sina drömmar att passa ihop. Men i boken så får man såklart följa med ännu lite mer detaljerat och det tas upp en massa roliga saker.
Jag tänker ge den här filmen en trea, men boken får en stark fyra!
Men jag minst sagt bölade i slutet av filmen! Så jag ska varna känsligt filmtittare för mycket bölande i slutet. Jag bölade ganska bra när jag läste boken också, men filmen, ojojoj har inte gråtit så mycket i en film sen jag såg typ Titanic eller Pearl Harbor.
I slutet av filmen så tänker man väldigt mycket på våran gamla hund Rex (som vi hade hos pappa).. Jag saknar honom någe sjukt mycket, han var våran första hund och jag kommer ihåg hur glad och stolt jag var när pappa och Petra köpte Rex. Han var världens bästa och snällaste hund, har nog aldrig träffat en hund som är så klok och genomgod som Rex.
Boken
Filmen
Jag har nästan inga bilder på Rex på den här datorn :( men jag hittade den här. När man kände sig ensam, rädd eller dylikt så fanns han alltid där! Om man ville att han låg i sängen tills man somnade så gjorde han det, helt otrolig hund! Rex<3
Det är en självbiografi av journalisten John Grogan som skrivit en bok om sitt liv med världens värsta hund. I både boken och filmen så får man följa hans vardagsproblem med hunden Marley och hur han och hans fru Jenny kämpar med att få sina drömmar att passa ihop. Men i boken så får man såklart följa med ännu lite mer detaljerat och det tas upp en massa roliga saker.
Jag tänker ge den här filmen en trea, men boken får en stark fyra!
Men jag minst sagt bölade i slutet av filmen! Så jag ska varna känsligt filmtittare för mycket bölande i slutet. Jag bölade ganska bra när jag läste boken också, men filmen, ojojoj har inte gråtit så mycket i en film sen jag såg typ Titanic eller Pearl Harbor.
I slutet av filmen så tänker man väldigt mycket på våran gamla hund Rex (som vi hade hos pappa).. Jag saknar honom någe sjukt mycket, han var våran första hund och jag kommer ihåg hur glad och stolt jag var när pappa och Petra köpte Rex. Han var världens bästa och snällaste hund, har nog aldrig träffat en hund som är så klok och genomgod som Rex.
Boken
Filmen
Jag har nästan inga bilder på Rex på den här datorn :( men jag hittade den här. När man kände sig ensam, rädd eller dylikt så fanns han alltid där! Om man ville att han låg i sängen tills man somnade så gjorde han det, helt otrolig hund! Rex<3
Kommentarer
Postat av: Josse
Jag grät som en tok när ja såg den filmen, precis efter min kissemissar hade dött! de Pinsama va tt jag satt på ett flygplan å grät haha :p man kanske ska ta å läsa boken :)
Trackback
