Hur?
Hur ska man hinna med allt? Jag beundrar alla mammor, eller människor generellt som orkar med så mycket och lyckas med det dom vill med livet. För mig känns det som att jag kört fast i en illusions-hamsterboll på ställning! Man kommer inte ut om ingen släpper ut en, men samtidigt är man så medveten om att det bara är man själv som kan lösa alla hinder och inse att det inte är någon annan än sig själv som håller en tillbaka.
Jobb, hemmet, familjen, vänner och det som tar mest tid av min tankeverksamhet just nu träningen, allt ska trängas in i ett tajt tidsschema. Detta resulterar oftast i att jag sätter mig ner och skiter i allt... Det är nog en och annan som känner igen sig.
Bland det värsta är att mitt sociala liv har helt gott upp i rök, va hände med den spralliga och livsglada Sara?? (det va så jag såg mig, i alla fall om man jämför med mitt bittra jag nu..) Jag skulle verkligen vilja hitta tillbaka till mitt gamla jag.
Jag älskar min sambo och sonen vi fått är det bästa som hänt mig, men jag ställer alldeles för höga krav på mig själv, krav som jag aldrig når för att jag ständigt är trött och orkeslös, som i sin tur leder till att jag känner mig sämst i världen.
Så då har jag öppnat upp mitt hjärta, lite grann, är nog mer som ligger där och gror...
Det var nödvändigt kände jag! Ni får tycka att jag är hur tråkig som helst men sånt är livet...
Jobb, hemmet, familjen, vänner och det som tar mest tid av min tankeverksamhet just nu träningen, allt ska trängas in i ett tajt tidsschema. Detta resulterar oftast i att jag sätter mig ner och skiter i allt... Det är nog en och annan som känner igen sig.
Bland det värsta är att mitt sociala liv har helt gott upp i rök, va hände med den spralliga och livsglada Sara?? (det va så jag såg mig, i alla fall om man jämför med mitt bittra jag nu..) Jag skulle verkligen vilja hitta tillbaka till mitt gamla jag.
Jag älskar min sambo och sonen vi fått är det bästa som hänt mig, men jag ställer alldeles för höga krav på mig själv, krav som jag aldrig når för att jag ständigt är trött och orkeslös, som i sin tur leder till att jag känner mig sämst i världen.
Så då har jag öppnat upp mitt hjärta, lite grann, är nog mer som ligger där och gror...
Det var nödvändigt kände jag! Ni får tycka att jag är hur tråkig som helst men sånt är livet...
Kommentarer
Postat av: Petra
Du har ju sagt lösningen själv: sänk kraven på dig själv! Jämför dig heller inte med andra! Tänk på vad som är viktigt för dig och lev efter det.
Vill du prata/ha livscoaching så vet du var jag finns :)
Kramar
Svar:
Sara
Postat av: Petra
Är du säker på att de andra har så roligt då?! I bloggar och på facebook är det inte alltid sanningen som kommer fram. Många skapar sig ett falskt liv bara för att det ska se bra ut, tänk på det :)
Ta hand om dig och de dina! Kram
Trackback